Fast det hela var rätt så komiskt ändå

Och så var Oktober här. Det blir kallt, mörkt och tillvaron känns allmänt nedstämd. Det tycker i alla fall morgon Hedvig när klockan ringer halv sju på morgonen och de hurtiga morgonpratarna drar igång. Alltså slår man snooze knappen för femtioelfte gången och tänker; bara en minut till. Kvart över sju inser man istället att det kanske skulle vara bra att gå upp nu, det är ju trots allt en halvtimme kvar innan man måste stå utanför ytterdörren - i alla fall om man ska ha en fair chans att komma i tid. Då tänker man som vanligt att man drar upp persiennerna, och som vi alla vet betyder det ljus - fast nej såklart, det är becksvart ute och gatlamporna är fortfarande tända. Helt klart deprimerande. 

Så i onsdags, insåg jag att jag inte kan hålla på att deppa så här mycket över detta. Jag bestämde mig för att gå in med en ny glad peppar approach, I give you, Oktober approachen!

Det första jag ser när jag drar upp persiennerna, är att trädet bredvid fönstret blåser något otroligt och det regnar ganska så ordentligt. Men lugn i stormen det kommer bli bättre väder när vi ska gå till skolan. Läget är alltså fortfarande rätt så optimistiskt. Det är det även när klockan är tio i åtta och jag inser att jag sitter och äter frukost, och har hälften kvar. Ajaj, vilken miss. Men men, vi skyndar oss ut i badrummet och kör en snabb borsta tänderna omgång, skit i två minuter, här kör vi två sekunder.

Spring ner i hallen och dra på dig skor, tennisskorna luktar så äckligt att det absolut inte är acceptabelt, och gummistövlar blir för klumpigt i skolan. Trots allt så verkar det inte regna så mycket, vi kör på conversen i stället. Vi tar syrrans eftersom att mina verkar ha försvunnit från hyllan. Regnjacka ska jag nog ha i alla fall, och kanske ett paraply. Yes då kör vi, redo att gå.

Det ni bör veta är att jag på senaste tiden har börjat gå genom den lilla skogen bredvid vårt hus eftersom att det går lite fortare, och så genar man över berget. Vanligtvis brukar det gå väldigt snabbt och funka väldigt bra. Bara det att idag så var det ju lite blötare. Och det regnade lite mer än vad jag hade tänkt mig. Men jag försökte vara positiv ändå, tänkte att det är ju bara lite vatten - som i och för sig rann nerför berget, men jaja vad gör det?

Tio minuter senare var läget inte lika roligt, byxorna var dyngsura upp till fickorna - och jag överdriver verkligen inte nu - skorna var översköljda med vatten och mörkgröna istället för ljust turkos-gröna, och skosnörena gick upp varannan minut, plus att paraplyet gick sönder helt och hållet och själva "skelettet" knäcktes. 

Jag fick även ta en omväg när jag precis nästan var framme vid skolan, på grund av en två decimeter djup vattenpöl, alternativet var en tjock lervälling på en och en halv decimeter. Det fick bli omvägen, och tio minuter senare ramlar en dyngsur Hedvig in i klassrummet, där sextio pers står uppe på körläktaren och sjunger upp med förvånade blickar. 

Glasögonen var helt igenimmade med vatten droppandes från, skorna och byxorna var tio nyanser mörkare än vanligt och gjorde ett fint spår vatten på golvet, i handen ett trasigt paraply och så kommentaren; "Det regnade lite."