Arholma levererar

Stockholms skärgård, säger bara: wow.

I tisdags drog vi ut hela familjen till Arholma, en fin liten ö där det inte finns några bilar. Men ack, inte får man vara dum, ö-borna hade alla slags fyrhjulingar och flakmoppar, med tak och hela paketet liksom. Dock fick vi nöja oss med att hyra damcyklar.







Min käre far var väldigt glad över att få använda stormköket, vi lagade makaroner och köttbullar på
en klippa med utsikt över havet. Väldigt mysigt må jag säga.









Min brorsa har blivit precis som jag (var, hoppas jag…) säger du "ge mig ett fint riktigt leende" så får du nöja dig med en vacker grimas - om du har tur. Eller så kör han min klassiker, superhjälte armen. Har funnits med från födseln och är alltid ett säkert kort… eller nåt.

Molly och Fred posade så vackert, jag lovar dokumentären "Familjen Ingemarson" hade blivit en hit, ojojoj så bra karaktärer. Fred och Molly är Piff & Puff ungefär, de ville inte gå nära utedasset, (jag kan inte ens skämta om att det luktar äckligt, för vips ligger det en hög kräks framför mig från en äcklad lillebrorsa) och de vart otroligt rädda för fyrhjulingarna och lekte polis mitt i all kalabalik för att stoppa någon från att gå ut på "vägen", de skrek även "Fåglar inte komma hit" och tyckte att de lyckades skrämma bort dem, fast det var bara jag och mamma som tog bort maten.

Sen var vi också i batteriet, som användes under kalla kriget, och jag älskar typ historia - om vi räknar bort analys uppgifterna som kommer till, inte alltid lika kul - så det var faktiskt jätteintressant plus en aningens småcreepy, hur tänker man när man målar ögon på en docka med klarblå iris men utan pupiller?

Det var i alla fall en väldigt mysig utflykt och jag kan inte annat än tacka och bocka, hit kommer vi gärna tillbaks!

#Hampe14

I Söndags kom jag hem efter en av årets bästa veckor! Hampe14, ett kristet ungdomsläger med i år 451 deltagare, alltså drygt hundra fler än förra året! Helt sjukt grymt, massor av fin go gemenskap finfina möten och episkt mycket annat! 

I år vart jag ikastad i sjön efter fem hinkar iskallt vatten hällda på mig, det var extra trångt mellan tälten - mysigt dock - och jag dygnade sista dagen, det var typ värt det… Men trots allt bus och skämt så är det ändå en sån respekt, att när vi sätter oss på mötet så är det en helt annan atmosfär och vi prisar Gud tillsammans.

Mina favorit predikanter predikade även och jag hittade såå mycket najs folk! Har även varit sjukt trött efter dygningen, lyckades nicka till varannan sekund på morgonmötet, men åh så värt, fy vad kul vi har haft! TACK SÅ SJUKT MYCKET FÖR I ÅR, taggar redan för nästa år!