Gud är ljus

Idag snackade vi om ljus i skolan och min lärare sa att vi inte kan se utan solen, alltså att vi behöver ljuskällor för att kunna se. Och, ja sådan mor sådan dotter, jag spann ju vidare på det här och drog en lite deep parallell.

Solen behövs för att vi ska kunna se vägen vi ska gå på, men så fort solen går i moln så ser vi inte lika bra, men trots det så vet vi ju att solen ändå finns där. Tänk dig att Gud är solen i det här fallet. Vi behöver Gud för att kunna se vägen, för att Han ska visa oss vart vi ska gå. Molnen, det är som hinder (börjar låta lite som Sune-filmen här med molnen...), allt som kommer emellan Gud och oss. Men när vi famlar i mörkret och vägen är suddig, så vet vi ju att - precis som att solen finns där även när molnen täcker den - så finns även Gud där när allt annat i världen kommer emellan oss.

Så uppgiften blir ju att hitta ett sätt att blåsa iväg alla molnen, att få mer tid med Gud och inte låta annat komma emellan relationen till Honom, att lita på att vägen finns där även när det är mörkt. 

Gud är ljus 
Inget mörker finns i honom 
Gud är ljus
Han är alltid genomgod. 

I believe in Christianity as I believe that the sun has risen: not only because I see it, but because by it I see everything else.

C. S. Lewis