Så många gånger har jag skrattat åt folk som har krossat sin mobil - asså totalgarvat och kommenterar "hur lyckades du?" - men vänner nu har jag en bekännelse. Jag har totalkvaddat min mobils baksida... helt krossat den.
Men ändå, jag tänker inte sätta mig ner och börja gråta eller få jätte panik för att min lilla "bebis" har gått sönder. (stay strong haha…) Åh nej, i så fall så trodde ni fel. Okej, så visst, jag har sjukt mycket grejer på min mobil och jag skulle nog bli ganska så ledsen om den gick sönder (true) men, det är för allt i världen en sak, inte något levande, det är inte min hund, min bebis eller för allt i världen en människa! Det är en mobil, en liten mackapär som jämfört med en människa inte är värt ett skit. (Okej, jag menar nu inte att du ska sluta bry dig om dina saker, det är ju trots allt lite pengar)
Men så ofta tar man upp mobilen när det blir lite awkward eller bara tyst, man gör det av vana och jag gör det själv. Men utmana dig själv till att sluta vara beroende av din himla mackapär hela tiden. Snacka med folk, jag lovar, det är lugnt mer värt. Ta vara på mer värdefulla saker som familj, vänner och livet. Det riktiga livet liksom. Lämna telefonen på rummet när du går ut med hunden eller med kompisar, eller när du ska käka lunch. Stäng av den när du sover, jag lovar att det inte skadar någon om du är offline ett tag.
Jag personligen tar bort mobilen så ofta jag kommer ihåg, som när jag käkar eller när vi har andakt i kyrkan. Att bara fokusera på Jesus och familj funkar bättre än att Twittra eller Instagrama, man får klart mer respons.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar