Det börjar bli varmt, man har en bra anledning till att ha solglasögon på sig och man kan börja ta ut saker och ha picknick. Allt det är jag såg glad för. Ni vet vad man brukar säga; man vet inte vad man har tills det är borta. Lite så är det, man fattar inte hur mycket man har att vara tacksam för.
Ibland är det så himla svårt att se vad man är tacksam för. Man blir - så som David så bra beskrev det i Söndagens predikan - hemmablind.
Jag är tacksam för mitt hus, min familj, min säng, våren, och till och med mina strumpor... (Ja typ...). Alltså ni fattar i alla fall vart jag vill komma, jag har så oändligt mycket grejer att vara tacksam för, saker som är så självklara. Men ändå är man liksom inte nöjd med det. Man ser inte vad man har, man vill bara ha mer och ser bara det man vill ha. Så jag försöker vara tacksam för allt jag har. Något jag just nu är väldigt glad över är våren.
We Could Change The World - Matt Redman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar